TorsdagsReflektion - v17  

Posted by Sjubarnsmamma


Detta är min största son. Han blir 16 år i December. Vart har tiden tagit vägen? Jag har en son på 15 månader o jag kommer ihåg när Andre (sonen på bilden) var i den åldern. Det var ju inte så längesen...känns det som. Man vet ju att barnen blir stora med tiden men man reflekterar inte över det för man följer bara med. Igår när jag fotade barnen så såg jag med helt andra ögon hur stor min son börjar o bli.

André med sin bästa kompis Anna.

Min son går på en skola på en annan ort ( 30 mil hemifrån) så vi träffas inte så ofta. Inte så ofta som jag skulle vilja. Det blir några dagar under varje månad. Vi åker till honom o han kommer hem. Denna veckan som gått har planeringen varit när vi kan åka till honom vilket blir i helgen. Igår var han hemma och hälsade på. Veckan som varit har varit mycket André :-) Detta blir min TorsdagsReflektion.
Fler TorsdagsReflektioner hittar HÄR

This entry was posted on torsdag 23 april 2009 at torsdag, april 23, 2009 . You can follow any responses to this entry through the comments feed .

11 kommentarer

Vilken fin reflektion :-)

23 april 2009 kl. 14:15

vilken fin refelktion. Och usch ja vad fort det går när barnen växer upp.

23 april 2009 kl. 15:00

Ja, visst går tiden fort med barnen! Min dotter är nio år,men det känns inte som om det var så längesedan hon var baby -men det är det ju.
Ha det gott!

23 april 2009 kl. 16:33

Visst går tiden alldeles för fort ibland, speciellt med barnen. Fin bild på sonen och hans kompis.

23 april 2009 kl. 19:06

Och vips så är det 30 år, och samma fråga ställer man sig.

23 april 2009 kl. 19:11

Fina tankar:-) Så du/ni har fått ett litet sladdbarn då.. måste vara gott det där.
Liksom att träffa den äldste sonen, då han inte bor hemma.. Gottigott och bilden du visar, så himla fin den är:-)
Ha de gott/Pialotta

23 april 2009 kl. 19:52

Tack för era kommentarer :-)
Pialotta...jag har 7 barn så det är inget sladdbarn jag har. Mina barn är i åldrarna 15, 12, 11, 6 1/2, 6 1/2, 3 och 15 månader.

23 april 2009 kl. 20:34

Åh vad åren går fort...men hur är det mammalängtan består. Tror att man som mamma och pappa alltid längtar efter sina barn och som barn alltid längtar efter sina föräldrar. Man lär sig leva "utan" varandra, men längtan och kärleken finns.

En väldigt fin reflektion, hoppas han läser den!!!!

24 april 2009 kl. 09:02
ing-britt  

så fin bild på honom o kompisen...kramiz

28 april 2009 kl. 20:34
Anonym  

den lille är söt. o andré har blivit en snygging ju. blivit stor. ligger nog i släkten. är ju moster till dom

25 juli 2009 kl. 20:36

Ja han har verkligen vuxit till sig...o han är lik mig :-)

25 juli 2009 kl. 20:59

Skicka en kommentar